Hej Alla ni! Sitter just nu och är förbannad på den dumma omställningen till sommartid. Jag ställde fram alla mina klockor igår en timme men jag var lite fundersam eftersom text-TV inte ställde om sig automatiskt. Sedan när väckarklockan på mobilen ringde i morse så tyckte Anna att det var väldigt mörkt ute så hon var starkt kritiskt till att klockan var så mycket. Vi tittade på text-tv och den visade en timme tidigare än telefonen. Jag kollade på min armbandsklocka och såg att den stämde med text-TV. Då insåg jag att mobilen hade ställt fram klockan av sig självt och Anna och jag hade kunnat sov en timme längre. Jag är så arg. Så nu sitter jag här och skriver.

Förutom detta har det inträffat en annan sak under natten som är förskräcklig. Det är nämligen så att Anna äter ganska starka värktabletter samtidigt som hon tar en bantingsdryck som heter modifast, och om man blandar dessa två tillsammans blir det en biverkan som får ens med människa att kvida och lida. Biverkningen är såna kraftiga gasbildningar som luktar värre än dom värsta mensfisarna eller ruttna äggmökar. Och är man liksom förlovade och tillsammans så sover man i samma säng, och under samma täcke. Klockan 04.00 inatt var jag nära att springa upp och spy, jag tror aldrig jag har känt någon vidrigare lukt i hela mitt liv. Jag tror att till och med katten fick ont i nosen. Men men jag hoppas att det går över så småningom. Nu kl halv nio ska vi iväg till vårdcentralen. Jag har precis druckit en kopp kaffe för att bli lite pigg. Så vi får hoppas att det går bra på läkarbesöket. Och ni som läser får gärna slänga in en kommentar.

Jag vaknade vid tolv idag, allt var som vanligt och jag tittade ut genom fönstret och såg hur solen bara strålade. Klart att man inte kan vara hemma hela dan. Men sen gick det 2 timmar, sedan 3 timmar och då åkte Anna och jag iväg och handlade lite. Men när vi kom efter bara en timme ute i det vackra vädret så försökte jag desperat få tag på nån av de få personer jag känner. Men som vanligt får man till svars att tyvärr jag har inte tid och så får man världen långaste bortförklaring varför man inte hinner ses bara ens en liten stund. Jag är så trött och ledsen över att jag inte längre har några kompisar som bryr sig om att jag fortfarande försöker hålla kontakten och vill träffa dom. Visst det finns säkert jobb och skola som förhindrar många tilfällen men att hinna träffas och ses inne i stan en timme vid nåt fik eller vid nån bar är ingen omöjlighet om man bara har viljan. Jag känner mig just nu så bortglömd. Jag vet att det kan låta själviskt allt jag skriver men om någon ska börja reagera innan jag faller samman av saknad efter något att göra på min fritid. Att veta att fredagen kommer är ofta som en glädjerush för dom flesta men för mig och Anna blir det mera en ingång på den delen av veckan som är skitdeppig. För då vet man hur kul alla andra har det och det är just då det är som värst att ringa till någon och fråga om dom vill hitta på något kul, för då är det garanterat att dom har något uppbokat. Vad har egentligen alla emot mig? Jag känner jättemånga som har tagit med sig okända polare på fester, varför skulle inte mina vänner kunna dra med mig och min flickvän på någon fest?

Om jag summerar allt jag nämnt, så kan man säga att alla männsikor har ett val. När jag ringer nån och frågar om de vill hitta på nåt och de är uppbokade på en fest då jag inte kan följa med, då har dom gjort de valet att jag inte får följa med. Jag har accepterat detta allt för mycket, jag orkar inte längre att inga vänner hör av sig frivilligt till mig. Men jag får inte glömma allt stöd jag fått och får ifrån Anna, utan henne skulle jag ha gett upp allt annat för länge sen men med henne orkar jag klara av och leva dagen.

Så alla ni som läser detta, hoppas att ni är medvetna om hur frusterande det är när vännerna glömmer bort en. Känner ni för att höra av er så skriv på min facebook!

/Calle