Jag vaknade vid tolv idag, allt var som vanligt och jag tittade ut genom fönstret och såg hur solen bara strålade. Klart att man inte kan vara hemma hela dan. Men sen gick det 2 timmar, sedan 3 timmar och då åkte Anna och jag iväg och handlade lite. Men när vi kom efter bara en timme ute i det vackra vädret så försökte jag desperat få tag på nån av de få personer jag känner. Men som vanligt får man till svars att tyvärr jag har inte tid och så får man världen långaste bortförklaring varför man inte hinner ses bara ens en liten stund. Jag är så trött och ledsen över att jag inte längre har några kompisar som bryr sig om att jag fortfarande försöker hålla kontakten och vill träffa dom. Visst det finns säkert jobb och skola som förhindrar många tilfällen men att hinna träffas och ses inne i stan en timme vid nåt fik eller vid nån bar är ingen omöjlighet om man bara har viljan. Jag känner mig just nu så bortglömd. Jag vet att det kan låta själviskt allt jag skriver men om någon ska börja reagera innan jag faller samman av saknad efter något att göra på min fritid. Att veta att fredagen kommer är ofta som en glädjerush för dom flesta men för mig och Anna blir det mera en ingång på den delen av veckan som är skitdeppig. För då vet man hur kul alla andra har det och det är just då det är som värst att ringa till någon och fråga om dom vill hitta på något kul, för då är det garanterat att dom har något uppbokat. Vad har egentligen alla emot mig? Jag känner jättemånga som har tagit med sig okända polare på fester, varför skulle inte mina vänner kunna dra med mig och min flickvän på någon fest?

Om jag summerar allt jag nämnt, så kan man säga att alla männsikor har ett val. När jag ringer nån och frågar om de vill hitta på nåt och de är uppbokade på en fest då jag inte kan följa med, då har dom gjort de valet att jag inte får följa med. Jag har accepterat detta allt för mycket, jag orkar inte längre att inga vänner hör av sig frivilligt till mig. Men jag får inte glömma allt stöd jag fått och får ifrån Anna, utan henne skulle jag ha gett upp allt annat för länge sen men med henne orkar jag klara av och leva dagen.

Så alla ni som läser detta, hoppas att ni är medvetna om hur frusterande det är när vännerna glömmer bort en. Känner ni för att höra av er så skriv på min facebook!

/Calle

 

Annah

22 mars 2009 00:42

Allt kommer att bli bra älskling, ibland är det lite motgångar men det ä'r tur att vi inte slösar bort tid på falska vänner. Fokusera på oss och vår framtid så ska du se att vännerna dyker upp snart.. Love you

http://annish.bloggagratis.se

 

lellish

23 mars 2009 17:06

Usch, jag känner mig träffad. Mest för att vi inte hörts på ett rätt bra tag, fast jag har tänkt på er båda många gånger. Jag har inte träffat så många alls den senaste tiden, jag har typ brist på ngt så jag är så trött hela tiden, så jag har inte inte hört av mig till bara er.
Jag tycker inte att man ska bli alltför deppig när helgen kommer när man inte har något att göra. Det är inte säkert att alla andra har det heller. Även om de alltid är uppbokade. Själv klarar jag inte av att vara uppbokad hela tiden. Visserligen är jag med min fästman på jobbet varje helg vilket är på en krog, så visst är jag ute på helgerna, men ändå. Det finns mycket man kan göra hemma också, fast då ska man tycka det är kul också.
Hm. Folk är dumma som bara säger nej, fast alla gör det nog inte alltid med flit. Men jag håller med om att man har ett val. Och jag vet hur det känns. Har flera stycken jag nästan aldrig hör av längre för att jag inte har orkat höra av mig till dem, och de hör inte av sig till mig. Hm.
KRAM

http://clnea.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en glädjekänsla som ingen annan känsla kan jämföras med. Den får en att orka leva, den får en att må bättre än något annat på denna jord. Jag pratar om kärleken, det underbaraste på denna jord. Men ibland så kan den skapa sår som varken plåste...

När man tittar på henne så reser sig håren på mina armar och jag känner hur hjärtat börjar pumpa allt fortare för steg jag närmar mig henne. Det är hon som har gett mig något riktigt vettigt att leva för: kärlek. Det var hon som gav mig insikten om a...

Igår kom Anna och jag hem ifrån landet och var jättetrötta efter allt arbete därute. Så vi sov gott hela natten. Men i morse så väcktes vi inte av väckarklockan som det var tänkt, utan det var min telefon som ringde, det var chefen för ett jobb som j...

Varför kan man inte som student få pengar så att man har mat på bordet. Ibland är världen bra orättvis. Jag hoppas verkligen att allting ordnar sig och att jag får det jobb jag har sökt så jag får en chans att tjäna lite pengar.  Så alla som läser mi...

Idag var jag och hälsade på min morfar och hjälpte honom att byta glödlampor. Men på hemvägen kom solen fram och jag längtade verkligen till sommaren då.  Jag kan se framför mig då solen skiner och man  är på stranden och grillar. Men såna här stunde...